en sång för vår elite

luleå vecka fyra och har jag hunnit njuta av luleålivet sådär som jag ville? nej. för jag har tvingats spendera all vaken tid till att jobba eller förbereda sig för att jobba. min kära schemaläggare (jag utelämnar alla personliga åsikter om honom, det skulle ge för många svarta prickar på min tunga) tyckte att det var en bra grej att ge mig alla skift som ingen annan vill ha. han tyckte också att det var en bra grej att låta mig jobba alla timmar då mina vänner är lediga. det har resulterat i att a-k så gott som alltid jobbar stängning måndag och tisdag (14-22.30), stängning onsdag (då har jag även en natt att glädja mig åt, 18.03.45) och då måste hon ju få vara ledig på torsdag och sova ut så hon kan jobba öppning på fredag och under helgen (lördag-söndag, 9-19 någon?). sen börjar det om igen. det behövs väl inte direkt en magisterexamen för att förstå att jag är både slutkörd och förbannad!? men å andra sidan, vem behöver ett socialt liv? hursom, igår sa jag några sanningens ord till min chef och det kändes otroligt bra, men jag förväntar ju mig inte några mirakel direkt.

annars är väl saker och ting bra i guess. mamma och pappas hus är ännu inte klart, för alla er som undrar, även om det börjar ta sig på riktigt nu, jag sover fortfarande i kristians lilla studentrum (du är oslagbar!) och jag försöker att inte vara så bitter som jobbet gör mig samtidigt som jag längtar till nåt större, nåt bättre, ja, ni vet.. en annan sak jag har upptäckt är att jag blir glad och speedad och sjunger med som en idiot varje gång en idol-kille rullar igång på jobbet. läs: ola - nathalie eller danny - play it for the girls. jag vet, det är pinsamt, och jag vet inte varför jag gör det. men ni kan ju bara ignorera att ni ens läste det. nu ska jag sätta mig på hojen och trampa till, ja gissa, jobbet. hej!