en sång för vår elite

klockan är just efter åtta och jag har redan varit vaken i bra över två timmar. inte för att jag vill, inte för att jag måste, inte för att jag känner mig pigg och utvilad (festade ju igår). anledningen är den dam jag delar boende med. min pälsboll av oanselig storlek. efter att ha varit oerhört lugn och tillbakadragen sen hon kom tillbaka från tre veckor hos kattvaktsfarmor har hon nu hittat tillbaka till sitt devilself. halv sex började hon, systematiskt att göra en genomgång av allt hon vet att hon inte får göra. det brukar innebära att riva ner allt hon kommer åt som inte sitter fast och göra sitt bästa för att få lös det hon kommer åt som sitter fast. i vanlig ordning började hon med att rensa soffbordet på värmeljuslyktorna. alla tolv, rätt ner i golvet, sen såg hon till att dela på ljuskopp och ljus och placera dem lagomt långt ifrån varandra i rummet. hon passade även på att länsa bordet på fjärrkontroller, glasögon, tidningar osv. efter bordet, upp i bokhyllan, där hon rev ner ett gäng böcker och efter en stunds kamp med tidskriftshållarna så låg de också på golvet. sen var det fönsterbrädans tur. ner med en trave glasunderlägg, ner med min lilla kinesiska budda, ner med träfiguren och ner med de tre värmeljuskopparna. hittills hade jag legat vaken i sängen och försökt att inte höra hennes bärsärkargång. jag ville ju sova! men när jag hörde det bekanta ljudet av att glas går sönder insåg jag att jag måste göra nåt åt galenskapen. ljuskopp ett av tre låg i tusen bitar på golvet och hur rasande jag än var på henne kändes inte som en bra tanke att hon skulle få glasbitar i sina små tassar. eftersom jag tänkte att mina grannar skulle få sova lite längre än till sex såhär på lördagmorgon så ville jag inte plocka fram dammsugaren. istället stod jag på knä, med lätt snurrande och väldigt sömnigt bakishuvud och plockade små små glasbitar från golvet och mattan. brevid satt sally och stirrade på mig med den där blicken som bara säger: hahaha.. lite lagomt hånfullt. jag plockade undan allt som redan åkt i golvet en gång och placerade det på behörigt avstånd högt uppe i bokhyllan och kröp ner under täcket. då tog hon till en klassiker; gräva efter skatter i blomkrukorna. med sina små tassar vispar hon lät ur jorden ur krukorna och lägger den som en jämn matta på golvet nedanför. jag gav upp sängen än en gång och eliminerade möjligheten skattjakt och blommorna åkte in i bokhyllan. jag passade dessutom på att muta henne med mat så att hon kanske kanske skulle komma på bättre tankar än att driva mig till vansinne när jag bara försöker få blunda en stund. det höll så pass länge att jag hann somna, vilket inte var så länge då jag bara behövde placera huvudet på kudden för att nicka till. vaknade igen efter sisådär sju minuter av att monstret (ja, det är banne mig vad hon är i detta tillstånd) står och gnager, ja GNAGER på min arm. vad har hänt med henne? vilken ond varelse har tagit över hennes lilla söta kattkropp? jag lät i alla fall henne veta att hon levde (kanske mina arma grannar också blev uppmärksamma på detta faktum) med en rad svordommar och skällsord och lämnade sängen, drog på mig morgonrocken och satte mig här. tyvärr verkar inte mina tillrop röra min shedevil i ryggen, det där med dåligt samvete är inte hennes grej så i stället avklarade hon en runda massaker av min fåtölj och nu sitter hon på fönsterbrädan i köket och letar kronjuveler i blomkrukorna. i rest my case!