en sång för vår elite

i tisdags råkade jag hamna på pink i globen. bara nån timme innan konserten skulle dra igång fick jag frågan om jag ville med. och eftersom jag mest spenderar mina ensamma stunder på grubbel och tankar var det inget svårt val. pink har aldrig snurrat på repeat hos mig. förutom en piratkopierad debutskiva inhandlad i malaysia har jag inte lagt några slantar på bruden som började karriären med chockrosa hår. mycket av det hon har gjort har fått mig att nynna med i refränger och lära mig fragment av textrader. men det har inte varit mycket mer än på radioavstånd. i tisdags fick hon mig att vilja intressera mig mer än så. cool jävla brud. bra jävla brud.
en av kvällens höjdpunkter var, enligt mig, dear mr president. det är ju nåt med den låten. det har alltid varit nåt med den låten.