en sång för vår elite

igår var ingen bra dag. nån slags post-eurovision depression kanske. eller för lite sömn. eller så var det det kaosartade läget på jobbet som gav mitt dåliga humör bra förutsättningar. jag slet tretton timmar och vi var en personalstyrka utan någon som var helt ruttad. som tur är är mina arbetskompisar så fina och vi fick en lugn kväll. och mitt i passet kom kitty. fina, fina kitty jutbring. jag blev lite starstruck och hänförd över att hon verkligen var så snygg och tuff som jag föreställt mig. jag gjorde dock mitt bästa för att hålla mig lugn och cool, hah. hon var världens gulligaste och frågade om vi hade nåt att äta till en som försökte vara lite vegan. jag kunde inte hjälpa henne, men att prata veganmat med kitty en stund var nog den bästa medicin jag kunde få en sur söndagkväll.



idag gick jag till tunnelbanan istället för att cykla för första gången på säkert två veckor. det regnade och på nåt sätt tänkte jag att det skulle rensa huvudet. det gjorde det inte. men det pajade frisyren.