en sång för vår elite

tvingade mig själv att vakna fem timmar efter sänggående bara för att släppa in en låsbytarman som skulle dyka upp mellan sju och åtta. självklart var han inte här förrän kvart över åtta och självklart behövde han bara två minuter av min tid, känns ju lätt värt att hoppa sömn för det liksom. isället för att sova guidade jag en vilsen själ i nynäshamn och läste mer än halva udda av sara lövestam, en ganska bra start på dagen. nu ska jag snart vara redo för att ta mig till jobbet. en halvtimme tills det är dags att knata till tunnelbanan och jag har varken ätit frukost, klätt eller fixat mig. varför känns det här så välbekant? och jo, just det, egentligen vill jag inte alls jobba idag för solen skiner och termometern visar tjugoåtta grader i solen, men jag är ledig hela helgen och sitter inne med ett ganska gott humör just nu, så det ska nog gå det med. sola lite åt mig!