en sång för vår elite

igår var det sjukt bittert att stiga upp och veta att jobb väntade. solen sken i vanlig ordning om det var ÄNNU varmare än i fredags. påväg till tunnelbanan fick jag eliminera ett av mina tre lager kläder för att inte förgås i solen. att stänga in sig på centralen med vetskapen om att det är nästan-sommar utanför dörrarna är på snudd deprimerande. det verkade även tågresenärer och öldrickare tycka vilket resulterade i att vi hade zero gäster. eftersom lördagarnas personalstyrka är bemannad efter fullsatt servering hade vi zero att göra. vid tre fick jag frågan om jag ville sluta tidigare. OM JAG VILLE SLUTA TIDIGARE! det var det bästa som kunde hända och jag studsade upp till omklädningsrummet och ut i solen. resterande av dagens timmar spenderades på en kajplats vid strandvägen med malin och lina och massa sol. det gör att jag inte är lika bitter över att jobb väntar även idag. men då har solen å andra sidan ett gäng moln att kämpa med nu, god morgon!