en sång för vår elite

jag målar naglarna i svart bara för att jag kom på att jag hade en oöppnad flaska som förtjänade premiär, datorn spelar tegan&saras welcome home och jag funderar hur många gånger den snurrat förbi under kvällens gång. jag betraktar min färdigpackade men oroväckande tomma väska och funderar på vad jag kommer att glömma på svensk mark när jag lämnar igen. jag kommer ihåg att plugga i elkabeln i datorn just in case den ska få följa med imorgon. jag har inte bestämt mig än. den. den borde ha ett namn. datorn alltså. det är otroligt löjligt att döpa sina tekniska prylar men det vore onekligen praktiskt. sixten? göte? beatrice? jag har sixten i väskan.. nja. kanske inte.
mitt i alltihop sneglar jag på klockan och märker att den är nära två. hur gick det till? mitt plan går om knappa sex timmar och jag har sovit sisådär två timmar de senaste dygnet. part-ey! jag ställer klockan på halv sex och tänker att då har jag fyrtiofem minuter på mig att göra mig klar innan jag ska väcka pappa vid kvart över sex. efter det har han och jag trettio minuter på oss innan vi måste sitta i bilen och vara påväg till flygplatsen för att inte missa mitt flyg som lyfter redan tjugo i åtta. phu! jag borde nog sova nu. godnatt! (imorgon säger jag godnatt i london. yeay!)