en sång för vår elite

idag har varit en sån där seg söndag som bara kan dyka upp när sömnen tagit över och snön tynger ner trädens alla grenar. jag har saknat både lust och ork att ta mig för något alls. jag har vandrat från kök till tv till dator till säng. jag har inte gjort opponeringen på redigeringen jag borde göra, jag har inte tagit ner julstjärnorna som jag sa att jag skulle göra och jag har inte fått i mig nåt vettigare än popcorn. jag har diskat, men jag kan inte säga att det är min förtjänst. jag har varit ynklig, ensam och tyckt synd om mig själv. jag har fällt tårar till femmans biggest loser och friends hjärtskärande reklamfilmer. därav frenetiskt youtube:ande för att hitta den fina låten som spelas i den nyaste friendsreklamen. jag älskar youtube. och google. nu ska jag fortsätta dagens självömkande med bridezillas.

peter von poehl - the story of the impossible.