en sång för vår elite

idag tog jag och sarah oss äntligen till norrbottens museum för att se elisabeth ohlsson wallins in hate we trust. det var läskigt vilka starka känslor utställningen framkallade. inte bara bilderna utan även texterna till bilderna. jag fick gåshud på armarna och blev mer och mer illa berörd för varje hatbrottsillustration som tornade upp sig framför mig. det blir för mig bara mer och mer oförståeligt hur man kan hysa så starka känslor inför något man inte behöver beträffa sig med. jag kan inte ens i min vildaste fantasi tänka mig vad som triggar att utföra något så fasansfullt som skildrades på bilderna. och än en gång förundras jag över hur högsta domstolen kunde vara så förbannat dumma och godkänna bibelbaserad hets mot folkgrupp. jag blir rädd för världen!
tyvärr kom en skolklass med guidning och störde koncentrationen ungefär halvvägs in i utställningen, jag hade mycket hellre varit kvar i lugnet och den fridfulla musiken.

jag har idag även hunnit med att få frippan reparerad. det kändes som en befrielse. nu är jag tillbaka på hårfronten och jag kan känna mig hemma igen när jag tittar i spegeln.