en sång för vår elite

den stora kärleksdagen blev mest tragikomisk för mig. jag vaknade på fel sida, med huvudvärk och sträckt muskel. med tusen tankar och för lite frukost. med onda känslor och chokladlängtan. jag skulle unna mig solariesol med blev inte brun, jag halkade istället på trotoaren och fick ont i rumpan. jag bakade en rosa tårta som tog mer tid än jag hade ork med och när jag skulle träna hade jag glömt både sportbh och handduk. aerobicintruktören skrek så man fick ont i öronen och jag blev arg på henne trots att hon inte förtjänade det. nu känner jag mig håglös, hopplös, orkeslös. missförstådd, trött och skyldig. men samtidigt, från flera håll, väldigt omtyckt. alla stjärtars dag. vilket jävla jippo!

imorgon vänder kanske turen. jag kan alltid hoppas.
världens bästa frisersalong söker modeller och jag tänkte försöka våga mig dit. dessutom kommer sara till stan och det är bara fem dagar till usa. alltid nåt. nyss hörde jag timo och han fick mig att le trots att han kopplar till dagen jag säger mig ogilla. jag kommer ihåg den där spelningen i höstas då melodierna fyllde hela kroppen och jag hade gåshud upp på kinderna. det var grejer det.