en sång för vår elite

jag tänkte skriva om hur min stressiga torsdag, om tjugofem kids på tunnelbanan och barnskrik hela flygresan, om den otrevliga pappan som lät sin unge sparka i mitt säte hela vägen upp till luleå trots att jag ursäktade mig och sa till, och om den jäkla bruden som fick hela planet att vänta och gjortde så att allt bagage av- och pålastades för att hon hade glömt bort att planet skulle lyfta kvart över sju. men, att komma till luleå knuffade bort irritationen av dessa saker. här är världen vit, solen är påväg upp, kylskåpet är fullt och bastun är varm. pappa eldar i öppna spisen och kissen var glad att se mig, mamma har bakat all världens saffranskreationer och bror har saknat mig. jul ska nog inte firas någon annanstans än i luleå, vart fall inte om det var här man började. nu, frukost!