en sång för vår elite

jag har stora soffan för mig själv, en sprakande brasa i kaminen, en stor tekopp framför mig, laptop i knät, dunsockar på fötterna och sex and the city på tv:n. jag känner mig som en såndär stor klyscha. sådär löjligt nöjd med tillvaron och rofylld i sinnet. men ikväll är jag gärna en klyscha.
jag behöver det. det har varit en fuckad dag på jobbet idag. trots att jag har jobbat med två av rävarna har jag varit den som fått saker och ting att gå framåt. jag har förväntats kunna lösa både datorer och kaffemaskin. jag har för sjuttielfte gången suttit i långa samtal med datasupporten för att få igång vår etikettskrivare och har sedan rensat, plockat, räknat och tänkt för att få ordning på alla varor som fått handskrivna etiketter i väntan på teknisk återhämtning. dessutom har jag bakat tre sorter på bara en dryg timme bara för att det bara är jag som uppmärksammar att tillgångarna i frysen tryter och har ambitionen att fylla på för att caféverksamheten ska hållas flytande. lagom till mitt hemgående klockan fyra la kortterminalen av och om jag gissar rätt är det ingen som har gjort något åt det så det blir väl min sak att ta fram det first thing imorgon. sex dagar, bara sex dagar..