en sång för vår elite

det mamma inte kan lösa, det är problem större än denna värld. så känns det i alla fall ibland. när jag äntligen tog tag i min packning spred sig paniken rätt snabbt. det kändes övermäktigt och min trötthet och jag känner mig lite låg för att jag ska lämna nåt gammalt-känslan gjorde sig påmind. jag fick ihop stora väskan som ska med imorgon men hade inte rört en endaste liten kartong när mamma kom hem från sin middag på båten. att få krama mamma och beklaga sig, lyssna till hennes kloka ord och försäkran om att allt löser sig är guld. vi kom fram till att sängen var mitt bästa drag just nu och att det som inte hinns det hinns inte. och att allt löser sig, som sagt.