en sång för vår elite

utanför fönstret är gatorna regnvåta och jag kurar ihop mig i soffan under täcket och tycker att det är en evighet tills idol börjar och mina tår är kalla trots att jag har raggsockor och näsan är kall men jag vägrar stänga fönstret för jag älskar höstluften, jag älskar hur den luktar och hur den tar med sig fukt och frisk kyla. jag tänder doftljus från ikea och pallar upp ryggen med stora kuddar som jag köpt till fyndpris i luleå i somras och tänker att det vore mysigt om jag inte var ensam utan hade nån att vila huvudet mot eller bara sitta bredvid för det är bättre att vara två. ibland. men samtidigt är det skönt att vara själv, att tänka själv, att bestämma själv, att bara känna själv. men det är bättre att vara två. ibland.

idag krisövade vi med piteå kommunen och låtsades att det brann i stan, vi ringde ringde ringde, störde störde störde och låtsades att vi var alldeles riktiga journalister. men tydligen var vi för snälla för journalister ska skjuta på och pressa pressa pressa för så gör riktiga journalister. snart är vi riktiga journalister. jag känner skräckblandad förtjusning och vet inte alls vad jag vill. och jag har målat naglarna i silver och på fredag är det rockpub på kåren. jag längtar efter att se kända ansikten och dricka öl i värmen och skratten och smälta ihop i den där mysiga geggan som är en kårkväll i piteå.

idag är det den där dagen då man ska tänka på de där planen som åkte rakt in i de där skyskraporna och man ska komma ihåg exakt vad man gjorde då, den dagen och det gör jag. och man ska tänka på anna lind som dog samma datum där på klädaffären på nk samtidigt som jag levde extra mamma-liv i brisol och tyckte att det var skönt att inte vara hemma i kaoset som rådde då i landet som heter sverige. men jag tänker på annat, nästan inte alls på de där planen som åkte rakt in i de där skyskrapirna eller anna lind som dog där på klädaffären på nk. kanske borde jag tänka på det. idag, när det är elfte september.
jag kom idag på hur mycket jag älskar amy winehouse's dialekt och jag tänkte på hur mycket jag längtar till london och hur mycket jag skulle kunna ge för att få komma bort. en stund. komma till något annat, något nytt galet spännande inspirerande vackert ovant ovanligt. men sen kom jag på att jag har mycket kvar här. innan det är dags.