en sång för vår elite

solen är varm i norrlandet just nu. termometern klättrar mot trettiostrecket och jag inte badat en enda gång sen det där premiärdoppet i piteå, dan efter bartömningen. det trots att jag är badkrukans motsats. istället har jag sett till att spendera alla soldagar innanför jobbets väggar. hittills den här sommaren har det inte slagit fel. sol och värme - anna jobbar, regn och rusk - anna är ledig. idag var min första lediga soldag (egentligen skulle jag slappat måndag, tisdag, onsdag också, men dumsnäll som jag är åkte jag på öppningar ändå) och än har jag inte tagit mig till någon strand. jag sitter och väntar och hoppas att emma ska äta färdigt sin middag på färjan så jag kan få kvällsdoppssällskap.

imorse vaknade jag med en huvudvärk som bara ett par öl för mycket ger. onsdagsutgång för första gången den här sommaren (jag har ju jobbat alla onsdagsnätter hittills) och jag vet inte om jag är så impad. kanske för att jag hade blivit totalslaktad på sor:en (en mäktig man från huvudkontoret kommer och kollar så vi sköter oss. dvs, så vi saltar pommesen rätt och jag går nog många tp:n på en halvtimme. come ooon, när ska det där självgoda företaget inse att såna detaljer inte gör nån skillnad och att perfektion inte väntas från ett ställe som serverar en burgare på under en minut. jag blir så less att jag vill spy!), kanske för att jag hade jobbat alldeles för mycket och sovit alldeles för lite, eller kanske bara för att det inte har samma charm att gå ut på 18-års klubbar längre. hursom, när mitt ena sällskap försökte ragga sig gladare och mitt andra försvann spårlöst gick jag till ovan nämnda företag för vattenjakt och sen ringde jag snälla mamma som kom och hämtade på stört. det var nog kvällens seger, att få krypa ner under täcket innan natten blev gryning.

för övrigt saknar jag mitt piteå och mina piteåpeople, jag saknar sällskap och galna upptåg, jag saknar planer och resor för skoj skull.. var tog min sommar med allt det där vägen?