en sång för vår elite

det suger att se melodifestivalen själv. det är ju helt värdelöst att sitta i soffan framför spektaklet utan att ha någon att dissa bidrag/artister/kläder med. melodifestivalen ska ses tillsammans. då är det bäst att undvika att bli feberfrusen och halskrasslig såhär dagen till ära, som jag lyckats bli, efter tre dagars förnekelse. bäst ikväll var i alla fall sebastian (jaa, jag erkänner, jag har nog en liten crush på honom..) och nanne. det är en skam att smör-måns lyckades tränga sig före henne i finalkön, men förhoppningsvis hämtar hon hem det med sin andra chans. apropå melodifestivalfinal så kan jag berätta att den ska ni se på kåren. stolt anordnar schlagerkväll i äkta fördomsanda. det kommer bli grymt!

i fredags fick vi sitta vid peter roslunds mötesbord på hans stora kontorsrum för att prata konserthus. han är en trevlig man det där kommunalrådet och jag antar att det gick bättre att intervjua honom än jag vågat tro. dock funderar jag om han lyckades snärja in allt till något bra och därmed knuffa omkull vårt gräv. (är det nåt gräv?) efter roslund-dejten bussade jag mig till luleå för att jobba natt. det var mycket trevligt att vara tillbaka på jobbet och det var fint att se alla välkända ansikten (och intressant att skratta åt nybörjarna som tyckte att det var roligt att äntligen träffa legenden a-k.. ööh, what? haha). natten var lugn och med ellens och malins gratishjälp (deras sätt att hålla sig nykter en helgkväll) var det ikväll enbart roligt att slänga fram burgare.