en sång för vår elite

det känns som att jag inte vet var jag är påväg längre. som att jag famlar i dimma utan att riktigt hitta ut. var tog jag vägen? var tog lusten och handlingskraften vägen? jag går bara och väntar, hoppas och längtar. trots att jag inte vill något annat än att hitta ut.

jag fick ett avbrott. en helg av andning, mjuk snö och ständiga skratt. jag njöt av varje stund och kände glädje för att jag trivs och passar in. för att jag får vara en del och uppskattas. men samtidigt kändes det som att jag missade mycket på hemmaplan. som att min värld pågick utan att jag var med.

just nu fylls min vardag av skola, planering och dagisnivå. dessutom börjar jag hitta saker att se fram emot. jag börjar bygga en lista av längtan. en dryg månad till första anhalt. måste försöka fokusera på det.