en sång för vår elite

kroatien är över, vardagen med jobb är tillbaka. jag är bloggdålig men de senaste dagarna har inte riktigt gett tid till mycket annat än att flänga till och från jobbet och jobba mördartimmar. utriket var trevligt, avkopplande och utvilande. tyvärr var inte vädret riktigt på vår sida, men nu vet jag iaf hur regnet känns i kroatien. men jag skulle ändå gärna återvända till makarska där stranden bestod av små vita stenar och vattnet var ljust turkost.
på jobbet har jag blivit van vid kaosdagar. till den gräns att jag inte ens känner mig bitter och irriterad längre (eller, jo, det gör jag men jag har liksom inte ork att göra annat än sucka). i torsdags gjorde jag tio timmar, i fredags tretton, blev det som tur var bara fem och idag satsar jag på nätta tio igen. jag är trött trots att jag hade semester nyss ska det bli skönt att vara ledig hela nästa vecka. den lediga veckan ska mynna ut i några luleå-dagar, och det blir nog skönt det med, bara jag kommer över den där känslan som säger att jag egentligen inte vill flänga.
igår åkte jag ut till villaidyllen för att följa hon som det var fint att se igen på födelsedagsfest. jag var med marginal äldst på stället och trots högstadiedisco-känslan var det en fin kväll.

- såg jag rätt? kysstes ni precis?
- ehm.. ja.
- HUR påverkad är du?

- luleå är en rätt liten stad va?
- tja, det beror väl på hur man ser det.
- men det finns typ tio bussar!?

- du är som en hund.
- jag tar hand om mitt eget bajs.

- TJUGOFEM???