uppåt
sextonfyrtiofem till tjugoett-passet blev en stängning eftersom jag har svårt att säga nej till alex när jag vet att han skulle hamna i skiten utan min hjälp. dessutom behöver jag alla extra pengar jag kan skrapa ihop. de senaste dagarna på jobbet has got me thinking.. jag vet inte vad det är, men shit va mycket roligare det är att jobba helt plötsligt. kanske är det för att jag har tilldelats fina pass med fint folk sen jullovet var över, kanske är det bara för att jag hade en två veckors-paus närjag var i luleå.. men det känns inte pest och pina. inte just nu i alla fall. jag har skrattat mig till magont tillsammans med niklas, hanna och mats idag, jag har haft nästan enbart trevliga och pratglada gäster och jag fick gå tidigare bara för att hinna med tunnelbanan som går fem minuter innan jobbpassets slut. det handlar om obetydliga ting egentligen, men så länge det får mig att lämna jobbet med ett leende så är det värt mycket.