en sång för vår elite

jag överlevde helgen jobbmässigt. jag harvade mig genom lördagen med ansvar, stress och för lite folk på golvet. men dagen försvann snabbt. söndagen gick ut på att vara överallt samtidigt och jag drygade mig med kommentarer som du skulle aldrig klara dig utan mig! och kände att det stämde, just där och då. även om jag överlevde utan större misär så kommer det aldrig bli okej att stiga upp kvart i sex på helgdagar och aldrig kul att ha konstant kö så gott som hela jobbpasset.
lördagens taw-spelning lämnade mycket att önska. tyvärr gjorde anrika göta lejon inget för tomas i mina ögon. alla de där små spelningarna med gles publik som jag njutit mig igenom slår lördagen stort. överraskningsgästande anna ternheim förgyllde dock, hennes version av sanningen om dig är något alldeles extra.
igår efter jobbet åkte jag på äventyr i kollektivtrafiken. en tunnelbana, ett pendeltåg och en buss och sen var jag framme hos stina som bjöd på middag, kladdkaksbak, lite tv och sånt där som man gör när man hänger. trevligt var det och det kändes inte ens jobbigt att behöva kuska buss, pendel, t-bana i en timme för att ta sig hem.
idag skulle jag sova länge men vaknade vid halv nio. jag kom på mig själv med att tänka på tvättberget som tornat upp sig och rätt var det var stod jag och sorterade in tvätt i tre ratade maskiner. nu är allt tvättat och det känns bra, men jag sörjer ändå min missade efterlängtade sömn. det ska jag nog åtgärda med att inte göra nåt mer vettigt den här dagen, näst efter att jag fixat fin-frukost till mig själv.