pantiehooked på filmkväll
jag har en addiction. en ny last i livet. det slog mig när jag packade in den nytvättade tvätten efter dagens hårda arbete i tvättstugan. det är inte märkeskläder, det är inte miljontals tröjor med döskalletryck (som jag visserligen också har en liiiten hang-up på), nej, det är trosor. vanliga hederliga underbyxor. hipsters, för att vara exakt. i alla möjliga färger och mönster. jag var tvungen att ta en bild på en del av den nytvättade skörden. valde att uppmärksamma det faktum att dessa par tillhör kategorin inhandlade den senaste, give or take, månaden. undra hur många hundralappar som får lura där under jeansen hos mig.
ca 23.30
kom precis hem från filmkväll med stolt. det var mysigt även om det bara var stoltare +tre utomstående varav två var där på min begäran. :P vi såg if these walls could talk 2 som jag, mot förmodan och trots att jag tänkt det många gånger, aldrig hade sett förut. men ååh. lovely, lovely film! (hur h e t är inte chloe sevigny?)
film nummer två var brokeback mountain. som jag har gått och väntat på ett tillfälle att de den. synd då att man blir besviken. kanske var det min envisa huvudvärk, kanske var det min oförmåga att koncentrera mig, kanske var det den danska textningen.. eller så var bara filmen plain ol' dålig.
sen funderar jag, hur svårt kan det vara att ge ett besked? va fan, du är min gubbe jag är din sötnos, vi kommer aldrig att dö tillsammans. eller? blir kanske gennys middag med päronen istället.. nu ska jag sova, strunta i att jag borde göra massa annat och längta bort. för det gör jag mycket nu för tiden, längtar bort.
ca 23.30
kom precis hem från filmkväll med stolt. det var mysigt även om det bara var stoltare +tre utomstående varav två var där på min begäran. :P vi såg if these walls could talk 2 som jag, mot förmodan och trots att jag tänkt det många gånger, aldrig hade sett förut. men ååh. lovely, lovely film! (hur h e t är inte chloe sevigny?)
film nummer två var brokeback mountain. som jag har gått och väntat på ett tillfälle att de den. synd då att man blir besviken. kanske var det min envisa huvudvärk, kanske var det min oförmåga att koncentrera mig, kanske var det den danska textningen.. eller så var bara filmen plain ol' dålig.
sen funderar jag, hur svårt kan det vara att ge ett besked? va fan, du är min gubbe jag är din sötnos, vi kommer aldrig att dö tillsammans. eller? blir kanske gennys middag med päronen istället.. nu ska jag sova, strunta i att jag borde göra massa annat och längta bort. för det gör jag mycket nu för tiden, längtar bort.
Kommentarer
Trackback