working 10 to 7
utanför fönstret skiner solen för första gången på flera dagar och om en dryg timme ska jag vara mcdonald's-obytt och redo för nio timmars premiärarbete. är det ödets jävla ironi? här har jag suttit hemma och ugglat, stirrat på det gråa vädret och funderat på var min tänkt sensommar blev av. jag har klappat på min pengadesperation, tänkt att det ordnar sig och sökt ett jobb till. för vad skulle jag annars göra med alla gråa, kalla, regniga dagar? nu har jag ett jobb, jag har snart pengar som trillar in och sol på den jävla himmelen. alla rätt, i fel kombination. just nu hade jag så mycket hellre kuskat in till stan, mött upp med sara och hennes besökande lillasyster, knatat till string och druckit kaffe i en halv evighet. nåväl, man ska inte hänga läpp, gråta över spilld mjölk och ja, allt sånt där. efter dagens slut har jag en knapp tusenlapp. i alla fall tills staten tar sitt.