en sång för vår elite

ibland behöver man bara en sista knuff för att förstå vilka val man ska göra. imorse ringde jag mamma och grät en skvätt över att skolan är åt helvete misstrivsam, att jag inte ville plugga, att jag inte ville spendera mina dagar på ändlösa föreläsningar i flemingsjävlaberg. som den världens bästa mamma hon är förklarade hon allt det där som jag egentligen redan visste, att man inte ska göra saker som får en att må dåligt, att man inte ska tvinga sig själv att fortsätta kämpa om man känner att man inte har motivation och att man inte behöver se det som ett misslyckande att hoppa av. orden la sig som bomull runt hjärtat och en stor sten föll. jag kände mig med ens så mycket lättare och det var som att andas ut efter en lång ansträngning att formulera orden jag hoppar av i huvudet. allt det där praktiska får lösa sig, csn och allt administrativt från skolhållet. just nu ska jag bara njuta av känslan av lätthet och börja planera en vardag utan skolkrav.