en sång för vår elite

det blev en mycket trevlig dag med rasmus. vi hade alot of catching up to do. som man så fint brukar säga. när jag kom hem vid halvfyra-tiden var jag trött och huvudvärken satt som en tung hjälm runt mitt huvud. jag kände att en kväll i soffan med ensamheten skulle vara det bästa valet och avböjde glöggen med hela tjocka, för mig okända, släkten i mörby. blev inbjuden till sollentuna på dito tillställning (dock utan lika mycket släkt) men kände mig nödd att ställa in det också då jag precis avböjt mitt första erbjudande. nu har jag nyss druckit en stor mugg te och känt att det hade varit attans fint att sitta i den nya soffan i sollentuna och smutta på lite varm glögg. (inget ont mot mörbysoffan, jag tror bara att sällskapet i sollentuna passat bättre för mitt lätt slöa tillstånd) men istället sitter jag här och har missat första tjugo minuterna av wallander bara för att jag är dålig på att komma ihåg och passa tider.
jag har last fm:at mycket senaste dagarna och min sökväg har ofta fallit på lifehouse. det är bandet som har följt med mig längst utan att direkt stå i centrum nån gång. tack vare last fm hittade jag en singel jag inte hört förr. och den har rullat på repeat mer eller mindre hela dagen. den passar liksom på en grådaskig första advent då man kommit på att ensamheten inte riktigt var det man behövde just nu.