en sång för vår elite

hör ni! jag hade glömt bort att jag har en blogg. på riktigt. mycket märklig känsla att fortsätta läsa alla andras utan att reflektera över att man har en egen att uppdatera. nåväl. livet promenerar vidare ändå. sen förra måndagen har jag hunnit vara sjuk, sjukanmäld två dagar, blivit någorlunda frisk och jobbat igen, haft kristian på besök och byggt upp en otrolig irritation inför det jag tyvärr måste kalla mitt jobb. de två senaste dagarna har varit helvetet på jorden och jag har fått uppmaningen säg upp dig! från två oberoende, kloka kvinnor. eftersom jag stigit upp kvart i fem igår och idag slocknade jag mitt i spänningsläsningen vid nio-tiden ikväll. blev väckt en dryg timme senare och fick den där dagliga godnatt-pratstuden. sen när det var dags att somna om kände jag mig utvilad. så jag steg upp, drog på mig mjukisuniformen och kokade mig te. nu har klockan tickat snabbt utan att jag hunnit med och nu ska jag ge nån lämplig valvaka på tv en chans. och så håller vi tummarna, obama for yo mama!