en sång för vår elite

två timmar i stolen och nu är jag omgjord. no more black hair och jag måste erkänna att det kändes lite jobbigt att släppa tryggheten i det svarta håret. egentligen hade jag hoppats på att bli blond, blond, blond men insåg att det skulle vara en dröm allt för svår att uppnå. jag må vara underlig, men jag kan kanske vara en av de få som känner sig onaturlig i ett hår som ser naturligt ut. min färg är för första gången på jag vet inte hur länge icke artificiell och jag känner mig inte.. riktigt som mig själv. för ett år sen blev mitt hår stört ceriserosa, idag är det brunguldigt. för ett år sen kände jag mig mer som anna. jag vet ju att det krävs lite tid att vänja mig. vissa skulle behöva vänja sig vid rosa hår, jag gör tvärtom, haha. men förutom det faktum att lite för mycket utav min nacke rök (den spontana viljan säger att jag ska ringa och boka tid för lite extrahår, tål att tänkas på) är jag nöjd, jannice kan som vanligt sin sak.