en sång för vår elite

återigen maler den där söndernötta och äckelklyschiga ramsan i mitt huvud. var är världen påvåg? eller fan, vaddå påväg, vi är redan där. kommer ni ihåg louise? flickan i vetlanda vars öde täckte löpsedel efter löpsedel förra året. hon som blev sexuellt utnyttjad av sin pappa i flera år. hon som bodde i det där tältrucklet med pappan som senare dömdes till "rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter". häpnade man inte då är det dags att göra det nu. nu när man knappt hämtat sig från det fruktansvärda som hände i arboga. nu har vetlanda kommun beslutat att louises pappa ska få fortsätta ha vårdnaden om henne. vad är det för fel på socialsnubbarn? vad är det som gör att man inte har för alltid förbrukat sin rätt att vara pappa efter att man varit kapabel att utföra någonting sådant?