en sång för vår elite

för ungefär fyra fyra och en halv timme sen lämnade jag heatrow och därmed det sista lilla av london. det var sorgligt att åka hem, jag älskar london och skulle lätt stannat två veckor till om anna hade tillåtit mig. anna är förresten jättebra och jag hade egentligen inte behövt vara nervös över att träffa henne. men sånt hör ju till. vi har vandrat londons gator, shoppat, besökt candy bar, nästan besökt popstarz, sett en hel säsong L word och druckit kaffe på starbucks. sånt var mycket trevligt att göra i annas sällskap. (tack vännen!) jag ser fram emot en repris och hoppas att vinprovningen blir precis som förväntat. (hypad om inte annat :P)
just nu skulle jag kunna skriva långa ramsor om hur trött jag blir på alla svenssons som alltid befinner sig på flygplan som har en connection till sverige (varför verkar svenskarna vara det dummaste jävla folkslaget när det kommer till flygvett?), mitt plötsligt växande hat för heatrow, min förbannat hungriga mage (varför, vaaarför köpte jag inte med nåt när jag VISSTE att allt skulle vara stängt på arlanda?) eller det faktum att jag har sju timmar kvar att spendera på arlanda innan jag tar mig vidare. men jag tror jag låter bli. som jag så heligt predikade efter helvetesresan till denver; man hjälper varken sig själv eller andra genom att gnälla och sura när man är på resande fot, ingenting blir lättare då. så jag ska väl istället försöka leta reda på ett el-uttag så jag kan få igång min egen dator och kanske se ett eller två L word-avsnitt som tidsfördriv, hej!