ölen är billig i den lilla världen

igår drog jag in till stan för att få en ny frisyr. självklart lyckades jag göra av med lite för mycket pengar på den timme jag hade att fördriva innan det var dags att sätta sig i frisörstolen. i och för sig kan jag glädja mig åt att jag nu äntligen har ett nytt par jeans, något jag letat i flera veckor. men ändå. den här staden kommer ta livet av mig, eller främst min ekonomi. jag kommer halka ner i fördärvet, det kommer gå åt pipsvängen och allt det där. jag försöker övertala mig själv om att jag är värd att leva lite slösaktigt ett tag eftersom jag ägnat så gott som alla shoppingdagar åt att stå på andra sidan affärsdisken, men det känns ändå inte helt okej. och ja, frisyren.. den blev bra. håret fick dock en aningen gul ton på sina ställen och jag vågade för första gången lacka ur på en frisör när färgningen var klar. nästa onsdag ska stackarn försöka göra nåt åt saken. efter ny frisyr, ny färg och urlackning skyndade jag hem för att byta kläder och dumpa min shoppingskörd. sen kuskade jag tillbaka till stan och träffade anders, patrik och patrik för middag på kelly's. trots mina belägglösa fördomar kände jag mig inte helt malplacerad. och maten var supergod och ölen löjligt billig. trevlig kväll med andra ord. dessutom fick jag en släng av känslan världen är så jävla liten och så jävla sjukt, vad är sannolikheten?! men det var ju faktiskt bara trevligt.
på väg hem till mitt tillfälliga mörby-hem blev jag tjenis med en norsk gatumusikant som sa sig vara herman fischer (ni vet leksakssnubben). han pratade om bidrag, studenter, palestina och hur synd det är om vanliga hederliga svenskar. jag nickade slött med tegan & sara i ena örat, han kallade mig för en gudomlig ängel och tackade för att jag lyssnat på dagens predikan. jag kommer aldrig att vänja mig vid alla väsen som går att hitta i tunnelbanan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback