en sång för vår elite

igår mindes jag och fanny förra årets veckan innan smask. vi minns hur solen sken och värmen var mer än man kunde önska i mars månad. vi minns hur vi låg ute på marken utanför skolfoajen och lyssnade på pitefm:s nedräkning inför det där smaskiga. och så förbannade jag mig lite över att vädret nu bara bjöd på slask och grå himmel. imorse vaknade jag halv sju, märkte att jag hade sparkat av mig täcket och hade en varm, varm sol i ryggen. det fint ute idag. kanske väntar en såndär "veckan innan smask" i år med.
igår kom jag tillbaka till piteå efter tio veckor sex mil norrut. förutom att mina blommor hade dött i fönstren var allt sig likt. det är märkligt, hur det kan kännas som att ingen tid har passerat även fast jag inser att klockan har tickat även i piteå. jag har börjat inse hur mycket som ska göras innan piteå är ett avslutat kapitel, jag bävar lite. men vet att det kommer bli så mycket bättre när man väl kommer in i lunket. och jag vet att det kommer bli alldeles jättebra piteliv de sista tio veckorna.

igår lyssnade jag på allt jag kom över med markus krunegård. jag är kanske lite kär till och med.