en sång för vår elite

jag kan bara konstatera, det har varit en sjukt värdelös dag. axelontet som jag vaknade med igår har bara eskalerat och när jag vaknade alldeles för tidigt imorse hade ajaj:et bara blivit värre och jag kände att det var rätt bra att jag och fanny bestämt oss för en hemmadag idag. ontet resulterade i att stor del av dagen spenderades i sängen där jag kände mig ynklig och tyckte ruskigt synd om mig själv. varje rörelse har gjort ont och att sitta vid datorn är det värsta. man fattar inte hur många delar i armen som krävs för att röra fingrarna över ett tangentbord förrän det gör ont i nån av delarna. artikeln som jag skulle skriva idag har därför inte blivit skriven, och jag känner ett sting av dåligt samvete med tanke på att min andra hälft i ex-jobbsslitet har varit flitig och skrivit idag. jag får jaga ikapp och make it up to her på nåt sätt. samma hälft har en pappa som agerat husdoktor och gett tips om axel-smärtlindring. jag ska strax smörja in dagens andra lager voltarengel och krypa ner under varma täcket i hopp om att axeln blir snällare till imorgon.