en sång för vår elite

det är märkligt. det är trevligt att vara tillbaka i piteå och allt det där.. men ändå känns det som att det är saker som inte riktigt faller på plats. jag kan inte sätta fingret på det, men det är nåt där. i mig liksom. vet inte varför det känns som en så stor omställning att komma hem, och jag vet inte varför jag helt plötsligt känner mig som världens ensammaste när det blir mörkt ute. men det var som en duns att komma hit. jag vet inte varför.

jag har badat i hellsongs den senaste timmen. balladcovers på kända låtar. stina berättade om dem när vi sågs i lördags och som ett sammanträffande såg jag dem på nyhetsmorgon på söndag och blev kär. fint, fint är det.



kan jag inte bara få en varm famn?