en sång för vår elite

det är ett jävla liv ute i trapphuset. redan när jag närmade mig huset efter taco+idol (evelina är bäst!) hos sara förstod jag att det var fest utan dess like. jag släpade bort mattan som höll uppe dörren för att minimera chansen till mer håll-i-gång men jag hörde nyss ett högt skrik utanför följt av skrik i trappuppgången så jag gissar att de tog sig in ändå. det bådar inte gott inför min sömn som borde infinna sig snart. för imorgon väntar luleå med töserna. shopping och fest på lulekåren står på schemat. jag är attans pepp faktiskt. igår fick jag ett IAY OEJT! och därmed ser det ut som att mitt kent-sällskap är kirrat. jag pratade med en emma som blev så glad över att jag skulle komma ner att hon nästan glömde hur högt hon värderar sina lektioner och det gjorde mig bara ännu mer förväntansfull på den där stockholmsveckan. jag gör små planer i mitt huvud som bara blir fler och fler för varje dag och jag till och med se hur mycket lättare den här hösten kommer att bli bara jag bestämmer mig. antar att det är mitt problem på flera plan, att bestämma mig och få tummen ur. men det ska jag ta tag i. nån dag. nu ska jag sluta skriva osammanhängande, proppa i öronproppar, slänga mig i sängen och ladda för morgondagen. g'night!