just another manic monday

idag har jag återigen varit tvungen att fundera på huruvida jag uppskattar eller blir irriterad. gillar eller ogillar. en person. jag säger återigen för att jag slås av den tanken ganska ofta. inte så att jag redogör och väger varje gång jag träffar någon ny (jag dömer direkt istället, haha. nej, skämt å sido). men i alla fall.. ny dag, nytt ansikte framme vid katedern i skolan. en frilansande journalist med massa massa erfarenhet (det var han duktig på att påpeka) och en guldspade i prishyllan. en såndär engagerad man som man älskar vid första anblick med börjar tvivla på och ifrågasätta hans syfte vid andra och tredje. på schemat stod grävande journalistik och det kunde han snacka om. han försökte förmedla allt som var bra teorier engligt honom och lyckades slänga in sina egna briljanta knäck som exempel både en och två gånger (och sju och åtta också).. jag var väl inte övertygad hela tiden men nån slags tankeverksamhet lyckades han få igång och nu är jag panikig och känner mig ruskigt otillräcklig för att jag har noll grävidéer (de två-tre vi hade sågade han nästan rakt av). jag blir rädd för att jag, som tydligen ska lyckas med detta i arbetslivet inom en inte allt för avlägsen framtid känner mig så pass bortkommen som jag är nu. just nu är det till och med svårt att tänka tanken som annars alltid hjälper mig, det löser sig. just nu går tankarna mest runt jag är trött trött trött, det har varit en alldeles för lång dag.

sen kan jag ju tillägga att min nyfikenhet alone nästan belönar mig med patetpris. anonyma kommentarer ger mig, fånigt nog, snurr på tankarna och man kommer only so far med en ip-adress. haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback