en sång för vår elite

jag kanske ändrar mig. för hur man än vänder och vrider på saker och ting så är det nog bäst att säga vad man tänker, när man tänker, om man tänker. för även om man gruvar sig, ångrar sig och önskar att man knipit ihop läpparna (eller låtit bli att låta fingrarna löpa över tagentbordet) så ordnar det sig. allt ordnar sig. och man känner sig lite lättare, och lite klarare efteråt.

jag lyssnar på bellas ett alternativ på pitefm och blir påmind om boys don't cry. det var väldigt längesen jag såg den och jag önskar nästan att det var den som stod på menyn istället för pirates 2 inför kvällens häng hos patrik. eller kanske inte, jag skulle förmodligen gråta ögonen ur mig och känna mig illa till mods resten av veckan. hur som helst, the bluest eyes in texas med the cardigans är en ruskigt bra låt.

update: när bella sen avslutar med kent - noll kan man ju inte annat än ge henne en hel släng cred för att hon fixar ett så bra program! :D