en sång för vår elite

jag saknar motivation. min peppnivå ligger ungefär vid fotknölarna och jag vill inget annat än att komma bort från allt, i alla fall för en stund. jag kräver inga långa sträckor. det skulle nog räcka med två steg över kommungränsen så skulle min rusande puls sakta ner lite. jag känner inget sug för att göra det jag måste och jag måste göra det jag ska innan fredag för att inte skämmas. idag kom jag på (tvingade fram) en artikelidé som jag har haft ungefär två veckor på mig att fixa. engagemang, någon? ikväll har jag skrivit en rätt dålig och otänkt krönika om kårobligatoriet. och dessutom skickat iväg den till klasskamraten för bedömning. jag väntar mig inget annat än att hon ska plocka fram pappersstrimlaren och mala ner den till tusen små bitar, allt annat vore nästan ett hån mot hennes läsarförmåga. men om sanningen ska fram så orkar jag inte bry mig. inte just nu. inte när veckorna fylls med dussindagar då allt jag behöver är lite spänning (eller i alla fall en oväntad händelse, ett överraskande ord (hih!), please?)

imorgon ska jag spendera förmiddagen på piteå tidningen med klassen, eftermiddagen i skolan med artikeln och kvällen på kulturens hus i  luleå med publicistklubben.