och så en dag till

en längre tid har mina fingrar bränt varje gång jag har känt att jag har något meningslöst som jag vill få ur mig. jag har äntligen fått lite liv i bloggen (efter en lång sommar av icke-existens). även om resultaten aldrig blivit sådär käcka och klämmiga som jag hoppats på har det varit en port ut för små obetydliga funderingar. men de senaste dagarna har inte fingrarna bränt nästan alls. och så tänkte jag på det där vi pratade om. att man nästan blir irriterad då en blogg inte uppdateras i samma takt som man tycker den borde. inte för att jag tror nån fäller tårar då jag inte delger mitt händelserika liv, men ändå..

igår väckte anna mitt minne angående frou frou. det var fint att få det återupplivat. och förnyat. men främst var det fint att bli påmind av en icqkontant (ja, när jag var sexton var det gällt eh-å som gällde när det skulle internetpratas) som, om jag inte minns fel, hette christer. han introducerade mig till så mycket bra musik som jag än håller kär. christer var (i hemlighet) min stora idol och jag var hans musikslÿna (som han själv uttryckte det). jag trivdes bra med den relationen. bland annat gav christer mig frou frous breath in. jag hade glömt hur mycket jag tycker om den. hela morgonen imorse ägnade jag till den. på repeat.

jag har dedikerat kvällen till att tänja sparrisbrallor. blött jeanstyg och benböj är min metod. det går sådär. sakta (saktasaktasakta) men säkert framåt, jag hoppas bara det går framåt lite till. för huja. hur ska jag klara av tighta vader?

det känns som att dagarna flyter ihop. det känns som att jag gör samma saker dag ut och dag in utan att direkt ta mig framåt. det kan bero på att vi har så otroligt lite lektioner så jag inte får nån "vettighetsrutin".. men mest tror jag att det är det blekgråa regniga vädret utanför fönstret som får mig att trampa fast i likgiltigheten. dagarna är bradagar; kårkaffe och fåtöljmys, tv och läsning i hemmasängen, lite internetprat och god musik. men sen då? jag har inte ens så värst betungande saker att göra i skolan, visst, det kommer att ta lite tid, men det är helt klart överkomligt. hm.

min önskan är fortfarande a vespertine haunting - goodbye tomorrow. gaah. kan inte nån bara fatta min pik och fixa den till mig? ;) alternativt komma hem till mig och ge mig dc eller något liknande. när jag hör något jag gillar vill jag kunna nöta sönder det NU!

      
idag behöver jag värme, sol och klart vatten. tur att thailand bara är drygt tre veckor bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback