en sång för vår elite

jag är fortfarande förbannat förkyld, trött på grund av på tok för lite sömn, lidade av min ömmande axel och yr av alla krav och allt som måste göras. men ändå känner jag mig uppåt. det känns som att jag har ett litet leende som kittlar i mungipan. det beror nog på mer än en anledning.
den planerade stockholmstrippen skapar längtan som aldrig förr. fem brudar gör huvudstaden med inslag av winnerbäck (den stora anledningen!), shopping och ikea. det kommer bli hur bra som helst!
nya bekantskaper dyker upp. som lockar fram skratt och förhoppningar. skaran växer, på nätet och i piteå. och det känns underbart!

det kändes konstigt att se namnet på listan. och det fick mig att fundera på hur jag kommer att reagera. men det visar sig med tiden antar jag.